Valitse sivu

Hur känns det, när man är orolig för sin närståendes psykiska hälsa? Varför är det svårt att prata om saken? Hur kan man minska oron? FinFami har sammanställt frågor som ofta ställs av unga när någon närstående har symptom på psykisk ohälsa.

En närståendes utmaningar med psykisk ohälsa påverkar alltid nätverket runt omkring. Här följer de vanligaste frågorna som unga ställer i anhörigrådgivningen. Anhörigrådgivarens Q&A- på frågorna svarade arbetstagarna vid Varsinais- Suomen mielenterveysomaiset.

  1. ”Jag skäms så mycket så jag har inte pratat om det här med någon annan tidigare. Skäms någon annan över sin familj? ”

Många av oss skäms över vår familj och våra närstående av olika orsaker. Många är oroliga för sina närstående, men de vågar inte tala om det just på grund av att de skäms. Att prata om saken är ändå en mycket viktig del av att bearbeta skammen och ofta kan det kännas verkligt befriande och kännas som en lättnad efter att man berättat.

Skam är en fullständigt normal känsla och vi känner alla skam tidvis. Skadlig skam kan ändå börja begränsa vårt liv och på sätt och vis börja styra hur vi lever, handlar och känner. Skammen kan bli en obehaglig gäst, som alltid är närvarande och begränsar ditt eget liv. Det är mycket bra att du känner igen skamkänslan och att du har funderat på den!

När vi känner igen och känns vid den kraftiga skammen som begränsar oss, så kan vi också småningom bli fria från den. Det är viktigt att minnas att alla andra inte heller har perfekta familjer och att många andra också skäms över sina närstående. Genom att bli medvetna om saken kan vi bli fria från behovet av perfektion, ett behov som vi människor ofta har, och vi kan tillåta saker att vara som de är.

Att bli fri från skamkänslor sker inte över en natt, utan det är viktigt att ge sig själv tid och vara snäll med sig själv! I FinFami- föreningarnas verksamhet, exempelvis i olika grupper, kan man också träffa andra som lever under liknande förhållanden. Skamkänslan kan lätta när man får prata med andra som befinner sig i en liknande situation.

  1. ”Är det min uppgift att ta ansvar och sköta om min mamma?”

Din uppgift är inte att ta ansvar och sköta om din sjuka förälder. Din mamma är i första hand själv ansvarig för sin egen sjukdom och för vården av sjukdomen ansvarar social- och hälsovårdens professionella.

Förälderns psykiska ohälsa kan kännas förvirrande och skrämmande och det är möjligt att du känner skuld, rädsla, skam och sorg. Det är förståeligt att omsorgen om din förälder fyller dina tankar och det kan kännas som om allt ansvar för situationen vilar på dig. Ansvaret skall ändå inte ligga på de anhöriga.

Om din mamma har sökt hjälp och om hon har en vårdkontakt så har de i första hand ansvar för situationen. Dessutom kan ni söka hjälp från de sociala myndigheterna för att sköta alldagliga saker och exempelvis för att fylla i blanketter.

Om situationen är den att din mamma inte sökt hjälp men du upplever att hon skulle behöva det så kan du prata med någon professionell (skolkurator, hälsovårdare, socialarbetare) exempelvis på skolan. Det är också möjligt att göra en anonym orosanmälan till sociala myndigheterna på en vuxen person, ifall din mamma inte vill söka hjälp men ändå inte kan sköta om vardagliga saker på grund av sin psykiska ohälsa. Om en orosanmälan görs är det de sociala myndigheternas sak att ta tag i saken.

Ibland börjar den unga anklaga sig själv för att föräldern är sjuk. Det här är obefogat, din mammas sjukdom är aldrig ditt fel. Trots din mammas sjukdom är det bra om du så långt det är möjligt kan leva fullt ut precis som andra i din ålder. Det är viktigt att du deltar i hobbyaktiviteter och att du träffar dina vänner på samma sätt som tidigare. Det är viktigt att du också tillåter dig att njuta av livet. Vilka är dina kraftkällor i vardagen? Vad gör dig glad?

  1. ”Det känns som om jag måste sköta om min närstående 24/7 och jag funderar, är det möjligt att leva ett eget liv över huvud taget? Jag känner skuld över blotta tanken på att sätta mitt eget liv framom min närståendes psykiska ohälsa.”

Du har all rätt och också ett ansvar att leva ditt eget liv oberoende av din närståendes sjukdom. Det är viktigt att du strävar efter att sätta ditt eget välmående i främsta rummet. Din närståendes sjukdom får inte ta all din energi. Det är bra om du kan fokusera på dig själv och ditt eget liv också. Om du försummar ditt eget välmående och din egen ork, kan situationen med tiden leda till utmattning och då kan du inte längre vara ett stöd för din närstående heller.

I en situation när man tvingas sköta om sin närstående, känner man lätt skuld om man tänker på att ta hand om sig själv. Skuld är en känsla som många anhöriga till personer med psykisk ohälsa bär på. Skuldkänslor i måttliga mängder är en del av ett normalt liv, men överdrivna skuldkänslor kan begränsa livet och ta mycket energi och kraft.

För att bearbeta skuldkänslor hjälper det att känna igen känslan och att bearbeta saken med någon. Det är också viktigt att lära sig var de egna gränserna går och att vara bestämd med att sätta gränser till den närstående. Med att vara bestämd menar jag ett beteende där man försvarar de egna gränserna utan att för den skull såra den andra. Allas våra behov och välmående är lika viktigt, också ditt. Att känna de egna gränserna och att försvara dem samt att värdesätta sig själv stöder också ditt välmående- och det här är något vi kan lära oss!

  1. ”Kan jag själv bli sjuk, eftersom min förälder har psykisk ohälsa?”

Det här är något många unga, som har en förälder med psykisk ohälsa, funderar på.

Det stämmer att det finns faktorer som ökar risken att insjukna psykiskt, men psykisk ohälsa är inte direkt ärftligt. Ofta pratar man om riskfaktorer och skyddsfaktorer.

Skyddande faktorer kallas de faktorer som också i utmanande livssituationer bär oss och skyddar oss. Till skyddande faktorer räknas exempelvis vänskaps- och kamratrelationer, fritidsintressen och annat meningsfullt som vi gör i vardagen, att vi sköter om vår fysiska hälsa, tillräckligt med sömn och vila, hälsosamma levnadsvanor, att vi kan sätta ord på våra känslor och prata om dem samt att vi har ett socialt nätverk, till vilket förutom vänner och familjemedlemmar också hör trygga kontakter utanför hemmet, exempelvis via fritidsaktiviteter. Det går alltså att påverka sitt eget välmående på många olika sätt! Om det egna måendet trots allt bekymrar är det skäl att prata mera till exempel med en av FinFamis anställda.

  1. “Har någon annan i den närmaste kretsen det också så här?

Ja, många unga bekymrar sig över sin närståendes psykiska hälsa eller användning av rusmedel. Varannan av oss stöter någon gång i livet på utmaningar med den psykiska hälsan eller med användning av rusmedel. Indirekt berörs vi alla någon gång av det här. Fastän det kan kännas som om man är ensam i situationen och att ingen annan av kamraterna har det på samma sätt, är det bra att vara medveten om att det inte syns utanpå, under vilka förhållanden människor lever.

Kamratstöd (Stöd av andra med liknande erfarenheter) hjälper oss ofta att förstå att också andra kan ha liknande erfarenheter. I en kamratstödsgrupp får man prata om sina upplevelser och dela känslor och tankar med andra med liknande erfarenheter. FinFami föreningarna erbjuder kamratstöd. Du kan samtala om din situation med anhörigrådgivaren eller i någon anhöriggrupp.

  1. ”Jag är verkligen orolig över mina föräldrar. Hur kan jag lätta på oron?”

Det är fullständigt förståeligt att du är orolig över dina föräldrar. Oro och grubblande är sinnets sätt att gå igenom sådant som förorsakar osäkerhet och som känns hotfullt. Oro känns ofta också fysiskt i kroppen när man stannar upp och känner efter och observerar. Hur känns det för dig?

Oron kan kännas som en rastlöshet eller som en klump i bröstkorgen. Det är mycket bra att ta saken till tals. Ofta lättar oron när man får prata med någon. Bekymren känns ofta mindre efter att man delat dem med någon. Ibland kan det ändå vara svårt att bli av med en envis oro. Det är då bra att lära sig att känna igen och godkänna känslan som en känsla bland andra känslor. Då kan det vara lättare att släppa den känslan, liksom också andra känslor. Har du pratat om din oro med någon?

  1. ”Varifrån får jag hjälp när jag är orolig för min närståendes psykiska ohälsa och för min egen ork?”

Om du funderar på din närståendes psykiska ohälsa och på hur du skall orka så kan du ta kontakt med en FinFami förening.  Du hittar kontaktuppgifterna till föreningarna här. Du kan få stöd och hjälp också på distans. Titta exempelvis om du hittar någon nätgrupp eller någon föreläsning på nätet.

I Varsinais-Suomen FinFami pågår ett projekt som heter Kysy nuorelta -hanke Projektet är finskspråkigt. Målet med projektet är att i ett tidigt skede känna igen och bemöta unga som är oroliga över någon närståendes psykiska ohälsa. Bland annat har en serie med korta filmer publicerats Kysy nuorelta youtube Temat för filmerna är alla känslor som oron för en närståendes psykiska ohälsa och rusmedelsproblem medför. Du kan också följa med FinFami- föreningarna på sociala medier.

FinFami Österbotten har ungdomsverksamhet på svenska.  Läs mera om verksamheten här: FinFami Österbottens ungdomsverksamhet

FinFami Österbotten har oversatt denna text till svenska. Läs mer om verksamheten här. 


 

 

Lisätiedot ja yhteydenotot

Jaana Humalto
Jaana Humalto

Asiantuntija, järjestö- ja henkilöstöasiat

p. 045 860 9343
j[email protected]

Pin It on Pinterest