– En speciellt akut och belastande sak för de anhöriga är indragningen av de psykiatriska bäddplatserna. Utvecklingsriktingen är ohållbar, eftersom platsernas mängd redan nu är alldeles för liten, säger Tiina Puranen, verksamhetsledare på FinFami – Anhörigas stöd för mentalvården centralförbundet rf.
En utredning gjord av Institutet för hälsa och välfärd visar att mängden av de psykiatriska bäddplatserna minskat med 41% och under 50 år sammanlagt med 88%. Även vårddagarnas mängd har minskat och vårdens längd förkortats.
– När en person bryter ett ben, får han eller hon vård fort. För tillfället är situationen den, att en person som lider av en allvarlig psykiatrisk sjukdom, kan bli utan omedelbar sjukvård, även om det vore nödvändigt ur vårdsynvinkel. Ett problem är också att patienter skrivs ut för tidigt och en vårdplan som börjat bra avbryts.
I praktiken innebär en förlängd kö till vården, att den insjuknade bör klara sig hemma på egen hand, med hjälp av stöd av sina familjemedlemmar eller andra anhöriga.
– De anhöriga beskriver, att de oavbrutet lever med känselsprötena utfällda, så att säga, rädda för vad som ska hända som följande. Den ständiga nöden, oron och ansvaret för den allvarligt insjuknade belastar den anhöriga och driver dennes ork till bristningsgränsen.
– I vissa fall kan bristen på hjälp till och med orsaka livshotande situationer. Vi måste kunna garantera tillräcklig vård för de som behöver den, redan en traumatisk händelse i den klassen är en för mycket, fortsätter Puranen.
I vårdsystemet antar man automatiskt, att de anhöriga bär ansvaret för sina insjuknade närstående. Även om de anhöriga utgör ett viktigt och naturligt stödnätverk för de insjuknade, är de inte experter inom mentalvården.
– På de insjuknades anhörigas ansvar ligger ofta familjens vardag, samt det egna arbetet. Det är orimligt att kräva, att de även ska ta hand om vården av de insjuknade. Tråkigt nog är detta vardagen för många.
Man bör ta hänsyn till de anhöriga i mentalvårdstjänsterna
I en enkät riktad till anhöriga, utförd av FinFami år 2021, framgick det att 71% av deltagarna upplevde att deras ansvar för insjuknade närstående hade växt. Då vårdansvaret växer, ökar också de anhörigas upplevelser av oro, stress, utmattning och ensamhet. De anhöriga hör till en hälsomässig riskgrupp just på grund av den belastande situation de befinner sig i med sina insjuknade närstående.
– Det är viktigt att man i planeringen av vården och uppföljningen av den, tar i beaktande också anhöriga, vars liv den närståendes sjukdom påverkar, eftersom de anhöriga fungerar som stöd för att de insjuknade ska klara sig i vardagen, det betonar Puranen.
Den tunga situationen kan lätt leda till att även den anhöriga insjuknar.
– Den anhöriga får sällan tillräckligt med information om den insjuknades vård, och blir ofta inte ens hörd. Om vi åsidosätter de insjuknades anhöriga och inte tar hand om deras ork i vardagen, kan de insjuknades totala mängd öka.
Redan nu kan man skönja olikheter i välfärdsområdena, både då det gäller servicesystemens utgångslägen och de skeden de befinner sig i. Under den följande regeringsperioden måste hållbara och samhälleligt bärande beslut göras för att försäkra medborgarnas likvärdiga bemötande.
– För den anhöriga är det viktigaste stödet det att den insjuknade får hjälp och god vård i tid. Beslutsfattare bör se till att mentalvårdspatienter får ändamålsinriktad vård och de anhöriga det stöd de behöver, oberoende av hemtrakt. De har de rätt till, betonar Puranen.
Det preventiva mentalvårdsarbetet och ändamålsenlig vård av personer med mentala störningar är en investering för framtiden. På grund av detta bör tillgången till tjänsterna formas enligt vad vården av den insjuknade kräver.
– En tidig vårdinsats förebygger en fördjupning av symptomen och graden av störningen, vilket minskar användningen av andra hälsovårdstjänster.
– Ändamålsenlig vård som erbjuds i tid minskar förutom det mänskliga lidandet också ekonomiska kostnader.
Lisätiedot ja yhteydenotot
