Valitse sivu

Hur känns det när oron för den närståendes psykiska hälsa tynger? Varför är det svårt att prata om saken? Hur få bukt med oron? FinFami samlade ihop frågor som personer i arbetsför ålder ofta ställer.

En närståendes psykiska ohälsa påverkar alltid nätverket runt omkring. Här följer de vanligaste frågorna som personer i arbetsför ålder tar upp i anhörigrådgivningen. På anhörigrådgivarnas Q&A- frågor svarade FinFami Satakuntas anställda.

1.”Hur skall jag berätta om situationen i vår familj på arbetsplatsen? Jag skulle inte vilja ha stämpeln som den okunniga arbetstagaren, när jag bara är så utmattad, att jag inte alltid håller mig up to date på arbetet”

Många anhöriga till personer med psykisk ohälsa blir utmattade i den tunga vardagen. Om man t.ex. är vaken och oroar sig på nätterna eller om den närståendes situation är instabil så orkar man inte alltid ge sitt bästa på arbetsplatsen. Det är förståeligt och naturligt att man är utmattad.

Många anhöriga är rädda för att berätta om saken för vänner, bekanta eller på arbetsplatsen av rädsla för att bli stämplade. Utmattning kan vara ett tecken på att du behöver vara sjukledig. Du kan alltså gå och prata med arbetshälsovårdaren om saken. Med arbetshälsovårdaren kan du också fundera på hur du skall berätta om saken för din arbetsgivare. Både arbetshälsovårdaren och arbetsgivaren har tystnadsplikt, så du kan själv bestämma om du berättar åt flera på arbetsplatsen.

Vi har märkt att när någon på arbetsplatsen öppet berättar om sin situation så vågar också de andra göra det. Ofta märker man i arbetsgemenskapen om någon inte har det bra, men ofta kan vi vara rädda för att fråga hur någon mår, ifall det är så att frågan är obefogad. Om man på ett genomtänkt sätt berättar för sina arbetskamrater om sin situation får man ofta förståelse och det klargör situationen för alla.

Det är möjligt att be om hjälp av hälsovårdaren för att berätta om sin situation som anhörig: ni kan t.ex. tillsammans ta kontakt med er lokala FinFami förening. Där kan du be en professionell berätta allmänt om hur det är att leva i en familj där en familjemedlem har psykisk ohälsa och hur det också påverkar den insjuknades anhöriga. Jag skulle också rekommendera anhörigrådgivningen som FinFami erbjuder. Där kan du få tala ut om vad du känner.

  1. ”Hur berätta för små barn om deras pappas psykiska sjukdom, så att barnet inte blir skrämt?”

Det viktigaste är att beakta barnets ålder och att berätta på en nivå så att barnet förstår. Barn är bra på att känna av atmosfären i hemmet och de känner ofta på sig när något inte är som det tidigare var.

Först kan du fråga barnet om hen märkt någonting speciellt med pappa. Om barnet själv för saken på tal så kan du berätta utgående från det.  Eller så kan du ge exempel på pappas förändrade beteende så barnet förstår skillnaden från hur et var tidigare. Barnet kan också visa tecken på sorg och då är det förälderns uppgift att trösta. Det är viktigt att framhålla att förändringen hos pappa inte beror på någonting som barnet har gjort eller sagt.

Det är olika från barn till barn hur mycket information de behöver för att känner sig trygga och uppleva att saken är behandlad. Barnen kan ha ett behov av att komma tillbaka till saken då och då. Det här kan kräva att föräldrarna är observanta på när saken tynger barnen.

Det är också viktigt att förmedla till barnet att vi kommer att klara av det här tillsammans och att barnet kan ställa frågor när som helst. Du kan be om hjälp angående detta av FinFami- föreningarna. I FinFamis anhörigrådgivning får du hjälp med att hitta rätt sätt att tala om saken med dina barn. Du kan också ta med barnen till anhörigrådgivningen och äldre barn kan tala med anhörigrådgivaren på tu man hand.

  1. Min son har varit till läkare på grund av symptom på psykisk ohälsa, men han går inte med på att prata med mig om saken. Hur får jag honom att prata?

Anhöriga till personer med psykisk ohälsa berättar ofta att deras närstående inte vill berätta om sin psykiska ohälsa/sitt mående. Ibland är det så att den insjuknade inte klarar av att tala om saken med sina anhöriga.

Det är också så att det inte går att tvinga någon som inte vill att prata. Fokus behöver alltså vara på vad den anhöriga kan göra. Ofta vet inte de anhöriga hur de ska ta svåra saker till tals med den som insjuknat. Genom att tillsammans fundera kring vad som fungerat och vad som inte fungerat tidigare hittar ändå de anhöriga själva ofta lösningar på hur de kunde närma sig sina närstående med psykisk ohälsa.

Om du är osäker på hur du skall ta saken till tals kan du tillsammans med en av FinFamis anställda fundera på hur du ska inleda en diskussion eller hur du skall bemöta personen med psykisk ohälsa. Av en utomstående kan du få tips om hur du kan ta upp något utan att skrämmas eller så att din närstående inte går i försvarsposition. En del skriver ett brev och andra hittar stunder i vardagen att ta saken till tals på ett finkänsligt sätt. Viktigt är, att sätta ord på sina egna observationer och på hur man själv känner det och vad man själv är rädd för och varför det hjälper och skulle kännas bra att få information och få tala öppet och bearbeta saken.

Vi rekommenderar ofta att den anhöriga först funderar kring saken med en professionell eller med anhörigrådgivaren, så att hen får utlopp för sin egen ångest, ilska, skuld och smärta så att hen därefter kan prata med sin närstående på ett empatiskt och lugnt sätt.

I anhörigrådgivningen kan du också prata om vilka känslor det väcker om pojken fortfarande inte vill berätta om sin situation.

  1. ”Kan jag berätta om mina känslor till min sjuka fru?”

Den sjuka närstående kan enligt egen uppfattning vara fullständigt frisk och då ha svårt att förstå den anhörigas känslor.

Det kan också vara så att den sjuka känner så stor skam och skuld över sitt insjuknande att hen inte förmår att ta emot den anhörigas känslor eller vetskapen om att den anhöriga sökt hjälp till sig själv.

Att ta upp saken och att prata om de egna känslorna kan kräva att man först fått utlopp för känslorna i exempelvis en kamratstödsgrupp. I kamratstödsgruppen får de anhöriga också hjälp med att bearbeta de egna känslorna och i gruppen får man ta del av erfarenheter av andra i liknande livssituationer.

Det kan också vara så att den som insjuknat är orolig för hur de anhöriga ska orka och de hoppas att de anhöriga skulle få hjälp.

Oron och känslorna är alltså ofta ömsesidiga. Om det är möjligt så fråga den insjuknade vad hen skulle önska av de anhöriga och fråga om hen vill höra hur de känns för de anhöriga. Om situationen är instabil och du är osäker på om du kan dela dina känslor med den insjuknade så lönar det sig att ta kontakt till närmaste FinFami och höra dig för om en kamratstödsgrupp eller om anhörigrådgivning, där du har möjlighet att öppet prata om alla känslor som tynger dig.

  1. ”Varför känner jag mig ännu utmattad fast min partner, med bipolär sjukdom har blivit intagen för vård?”

I krissituationer kan det kännas som att det inte finns utrymme, tid eller plats att känna de egna känslorna. Då gäller det att överleva från dag till dag och ibland bara från ett ögonblick till ett annat. Den närståendes akuta kris kommer i första hand och den anhörigas bearbetning av egna känslor skjuts på framtiden. När den så kallade faran är över får den anhöriga utrymme, tid och plats att känna de egna känslorna: oro, rädsla, ångest, sorg och frustration.

Tuffa erfarenheter och att vara på sin vakt tar energi. Utmattning är alltså en naturlig reaktion på en onormal situation. Också den anhöriga behöver andningspauser, under vilka man samlar krafter för att orka gå vidare.

Ibland kan de anhöriga behöva hjälp med att hitta metoder att upprätthålla den egna psykiska hälsan och välbefinnandet, speciellt mitt under en kris.

Anhöriga till personer med symptom på psykisk ohälsa har rätt att ta hand om sitt eget välmående och de har rätt att må bra oberoende av den närståendes sjukdom. Med FinFamis anställda kan du samtala om vad som hjälper dig att orka eller så kan du t.ex. delta i en kurs där man fokuserar på att stärka den anhörigas välmående. Du kan själv bestämma vilken typ av hjälp du behöver.

Om du funderar på din närståendes psykiska ohälsä och på hur skall orka så kan du ta kontak med en FinFami förening. Du hittar kontaktuppgifterna till föreningarna här. 

FinFami Österbotten har översatt denna text till svenska. Läs mera om verksamheten här. 

 

Lisätiedot ja yhteydenotot

Jaana Humalto
Jaana Humalto

Asiantuntija, järjestö- ja henkilöstöasiat

p. 045-860 9343
j[email protected]

Pin It on Pinterest